christinamedcompany

Hmm... Räknas förskoleförälskelsen? Simon hette han i alla fall, vi gifte oss i gympahallen och pussades i buskarna.
Farmor frågade mig alltid om min kavaljer. Ja kavaljer var det visst.

Nä, det var väl inte riktig kärlek, jag vet. Men kul var det.

Jag tror det var en kille jag var tillsammans med i tonåren, men denna töffen var inget att hänga i granen kom jag fram till. Det var lite svårt att hålla sig till en tydligen. Annars var väl det den första kärleken.
Han var fem år äldre än mig, fin lägenhet, fin bil, såg jäkligt bra ut... and so on. Men vad gör det när han var som han var :)

För att inte låta allt för puttinuttig så är Daniel aka Pappa D den stora kärleken.
Min bästa vän är han, vi kan prata om allt. Att kunna vara vänner i sitt förhållande tycker jag är viktigt.
Min Daniel.
Och vet ni vad, den allra största kärleken har jag till mina barn. Något jag och min stora kärlek skapat tillsammans.
Gulligull va?

*

Snart kommer Pappa D hem från jobb. Vi ska glögga vitvinsglögg och se Avatar.
Jag har inte sett den, han har nog sett den fem gånger. Minst.