christinamedcompany

Hmm... Räknas förskoleförälskelsen? Simon hette han i alla fall, vi gifte oss i gympahallen och pussades i buskarna.
Farmor frågade mig alltid om min kavaljer. Ja kavaljer var det visst.

Nä, det var väl inte riktig kärlek, jag vet. Men kul var det.

Jag tror det var en kille jag var tillsammans med i tonåren, men denna töffen var inget att hänga i granen kom jag fram till. Det var lite svårt att hålla sig till en tydligen. Annars var väl det den första kärleken.
Han var fem år äldre än mig, fin lägenhet, fin bil, såg jäkligt bra ut... and so on. Men vad gör det när han var som han var :)

För att inte låta allt för puttinuttig så är Daniel aka Pappa D den stora kärleken.
Min bästa vän är han, vi kan prata om allt. Att kunna vara vänner i sitt förhållande tycker jag är viktigt.
Min Daniel.
Och vet ni vad, den allra största kärleken har jag till mina barn. Något jag och min stora kärlek skapat tillsammans.
Gulligull va?

*

Snart kommer Pappa D hem från jobb. Vi ska glögga vitvinsglögg och se Avatar.
Jag har inte sett den, han har nog sett den fem gånger. Minst.

Idag gratulerar vi lilla mamma på hennes 29 års-dag. Det visste ni väl att alla mammor fyller 29 ganska många gånger efter den faktiska 29 års-dagen.
Grattis min underbara mamma. Min fina mamma.

Om jag hade fått en krona för var gång jag svurit åt Skånetrafiken hade jag nog fasen haft en full spargris.
Vilka nydder!
Inte att de var sena idag, det är förståligt, så är det när det blir vinter ju.
Idag var det att de inte ropade ut i högtalarna att det var spårändring. Inte nog med det, hissen var sönder.
Och dessa trappor i Lund är ganska höga. Tur hade vi som träffade på en gammal klasskamrat som hjälpte mig ner och upp med vagnen. Och lilla Bastian springades efter som en liten vante hehe.
Aja hem kom vi, med ett par julklappar. Ett par till mig själv också, men de får jag ju tidigare.
Får ju ha något för besväret. =)


Ikväll ska vi bort till Felice och co på middag.
Det blev en mysig lördag ändå!

Vem är jag då?
Christina heter jag. Bor med tre tokiga killar i ett mindre samhälle (håla) som heter Svalöv.
Min fina sambo Daniel, Bastian som är fyra år och lille Leo som är fem månader.
Har mamma och syrra nere i Trelleborg och pappa nere i Burma. Nä jag är inte burmes, han jobbar där.
Men det ser ni kanske också va!
Född i San Fransisco, flyttade till Trelleborg och bott där fram till högstadiet, Tjörnarp, Höör, Simrishamn, Trelleborg, Svalöv. Lite flytter har man hunnit med.


Tja vad ska jag mer skriva, känns lite hattigt. Haha.
Jag älskar förändringar. I hemmet och så då. Jag tröttnar ganska fort på hur saker och ting ser ut.
Att vara kreativ är något jag gillar. Att sitta still är något jag inte alls gillar.
Jag tycker jag själv är en glad tjej/kvinna. Vet ej än hur jag definierar mig själv på den punkten.
Jag försöker alltid se det goda i folk, och ger mer än gärna folk en andra chans. Jag tror att folk kan förändras.


Från det ena till det andra...



Vi är nyss hemkomna från Felice med familj, har varit borta sen i förmiddags så ganska trötta är vi.
Med vi menar jag mig själv och lillebror. Storebror är inte trött förrän lampan är släckt. Enligt han då.
Har även hunnit med lite shopping idag. Det är aldrig fel det.

Bastian fick en stämpel i sitt kinderägg. Ni kan kanske gissa vad han gjorde med den?
Ja, helt riktigt. Han stämplade sin lillebror i pannan, bordet, leksaken och sig själv. På fem ynka minuter. Unge!

Är det inte det ena så är det de andra...
Känns det inte som något väldigt vanligt många småbarnsföräldrar säger denna sida kalendern?
Igår kväll/natt har Leo varit skogstokig. Han var så arg och ledsen min lille loppa.
Verkar som prickarna kliar eller om det är körtlarna som svullnat som spökar. Jag vet inte, men han slog och rev sig
hela tiden. Och kass i magen är han det med.



Två månader kvar till vi ska flytta. Oh vilken planer jag smider på.
Jag tänkte det skulle vara lite genomgående med den där shabby chic, romantiska och lantiga stilen.
Fina vita hyllor på väggen i köket med ett par snygga glasburkar och så. Jag ser det framför mig. Stiligt.

Om man ska hänga med i bloggvärldens trender ska man visst lägga upp en sån här lista, OCH följa den.
Dag ett börjar jag på senare idag.
Nu ska lillebror ha mat, vi ska åka pulka, äta middag, barngympa, handla det vi glömt, beställa julklappar.
Ja, jag hann inte med det innan.





Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat? 
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Hur  muntrar jag upp mina vänner?
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på 
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Min bästa grimas.

Snön har kommit. Idag blir det pulkaåkning.
Detta året är jag inte gravid så jag kan kasta mig som en vante i backen. Och mula Pappa D, och syrran.
Bastian får dispans på den punkten.
Och efter det ska jag springa som bara den. Jag älskar snö. Man blir barn på nytt, inte sant?


Har ni sett Alladinreklamen? Den där mannen sitter och plingar med mobilen, barnen rusar till dörren för de tror tomten kommer. Då nallar han alla de goda chokladen i asken.
Haha så bra.
När jag och syrran var barn och jag åt upp mitt godis först hade jag en taktik jag med.
Vi skulle leka hund och matte, hon matade sin hund ( jag då). Smart va?


Nu ska jag äta litta lunch och beställa julklappar på nätet. Så mycket roligare än att springa med alla
maginfluensebasilusker i affärerna.

Men uuuiii vad räligt, det går visst springmask på dagis. Vad äckligt.
Löss och maskar, det kan vi vara utan tack. Usch jag ryser i hela kroppen, bara tanken att något skulle åla runt inne i magen.

Nu ska vi på med goloscherna och ut i snö/regnet. Ner till BVC på besök. Ska bli spännande att se vad lille
Leo väger nu. Tippar på närmare 8 kilo nu. Fem månader är han.

Har väl egentligen inget vidare intressant att skriva.
Leo´s provsvar är fortfarande låga och vi avvaktar, prickig som en liten salami är han nu dessutom.
Vår lille rumpnisse.
Tomtarna har åkt fram. Flera står just nu inne på Bastians säng eftersom han tyckte det.
Det är tomtesnuttar förstår ni.



Pappa D skrämde mig nyss. Med en prutt. Så intressant var denna afton.
Nu stänger jag ner verksamheten för ikväll. God natt gott folk.

Hej på dig du.







Linslusar är vi allihopa, allihopa...






Här har ni den största linslusen.  Han älskar verkligen kameran.






Som sagt var...






Så här gör man faktiskt brorsan!





Fråga mig inte... =)






Men dryge morsan, lägg av nu.






Stilla lek. Inte ofta det.





- Mamma gör läskig min! /Bastian





- Smila nu Bastian! /Mamma





Happyface.




Gucci gömmer sig. Hon är duktig hon.






Nu ska jag dricka ett glas vin och se vad som finns på televisionen.
Först ska jag bara spel Jay´s låt från igår.
Det är ju helt galet så bra han var med Madonnalåten. Underbart.

Nu har grannen gått till jobb, det vet hela grannskapet eftersom hunden har gått bananas där inne.
Att hunden bara orkar stå och skälla sådär dag ut och dag in.


Leo ligger med ett gosedjur i munnen (lugn, kanten av ett gosedjur) och lägger armarna rätt ut i
ren panik. Han förstår inte riktigt att man kan ta ur den själv. Rolig liten kille det.
Extra rolig som ville stiga upp alleredan halv sex idag. Jätteskoj, jag lovar.
Ingen feber idag, än sålänge och det är vi glada för.
Idag blir det Lund för blodprovstagning på Leo.

Jag brukar vanligtvis inte kopiera texter för att lägga upp på min
facebookstatus. Men denna gjorde jag. Till och med här.
Usch som jag grät när jag läste den... Så hemsk.
Hur kan man slå ett oskyldigt litet barn, jag kan inte förstå det.




Ett barn sa till sin mamma, "mamma jag målade dina lakan med läppstift."
Rasande slog hon sitt barn medvetslös. Efteråt ångrade hon vad hon hade gjort och
bad sitt barn öppna ögonen, men det var för sent.
Hans lilla hjärta hade slutat slå.
I sovrummet på lakanet stod det
"Mamma jag älskar dig".

Nu är det inte alls långt kvar tills tomten kommer gott folk.
Så mysigt. Och nästa söndag är det första advendt, tror jag ska fiffla fram ett par tomtar då.
Pappa D är inget vidare fan av det här med julen. Tur mamman i familjen då är ett freak när det kommer till julen,
ja ni vet så det jämnar ut sig. Bastian och jag har en tradition, handla ny tomte vart år i vår lilla butik här i hålan.


Bastian är bra igen. Leo har 39 graders feber. Sover som en stock gör han, lille hjärtgrynet.

Kan man vara det egentligen, orkeslös och rastlös på samma gång?
Jag tror bannemig jag är det hörrni.

Kidsen är inte i toppform idag. Storebror med kräkandet och lillebror med feber. Skit är det.
- Mamma min mage bubblas, det kommer gå sönder. /Bastian

På torsdag blir det uppföljning för Leo´s del inne i Lund. Håller tummarna.
Jobbigt när man inte förstår vad det rör sig om egentligen.

Det blir nog en springa-runt-kvarteret runda när Pappa D kommer hem från jobb.
Det är väl behövligt. Väldigt väl.

Jag hörde hur Bastian muttrade och hade sig inne på rummet.
- Gucci får aldrig mer vara på mitt rum! Hon har tagit sönder min haj! Dumma Gucci.
(Katten hade vält omkull legohajen)

Strax beger vi oss norrut. Hem till hålan, hem och kramas med Pappa D.
Först in ett stopp i Malmö på western union och hämta ut pengar från Burma.
Killarna är lite halvgnälliga här, hoppas det går bra ändå.

Helt underbart att få mammas lagade mat när man är här nere. Hör hur det skramlas i köket,
undra vad det bjussas på idag.
Igårkväll blev det ostbricka. Dock utan vinet denna gång. Det var så bra så dagen innan :)

Får ju säga att det var ju tur vi var ute i fredags och inte igår eftersom min lille plutte Bastian blev kass och
kräktes. Även om mormor var hos honom vill man ju vara där och krama om när de är sjuka.
Han är bättre nu i alla fall. Stackars Pappa D är kass där hemma. Hoppas bara inte Lillebror blir dålig.

I fredags gick vi ner till syrrans jobb, A9 heter det här i Trelleborg, och tog någon öl. Och en snuskigt god jordgubbs/gräddshot. Farligt. Drack strawberry daquri för första gången. Jisses kors vad god den var.
Det blev ganska lugnt men kul var det.

Nu ska det kollas på Ikeas hemsida efter lite nya ideér till nya lägenheten.
Sen ska det spelas något grodspel med Storebror.

Jag är inte den som häller i mig energidrycker. Jag tror jag köpt en i hela mitt liv.
Igår dock nallade jag en av Daniel. På kvällen. Helt speedad satt jag innan läggdags, jag tål verkligen inte det skitet.
Inte fler gånger säger jag, fy vad räligt.
Leo kravlar ut på golvet nu, får vara med här nu innan han dunkar huvudet i.

Att vara orolig för sina barn är bannemig något av det värsta som finns, inte sant?


Igår hittade jag två knutor, stora som ärtor i nacken på Leo.
Han har småtempat i ca. en månads tid, vilket vi kollat upp men det var inget sades det. Det är ju mycket sånt nu, storebror på dagis och denna årstid. Men klart man blir bekymrad.
Anywho... Han har varit lite vajsing med mat och sömn senaste veckan, inte riktigt kommit till ro.
Jag ringde då ner till INKOMPENTENScentralen, eller ja vårdcentralen, som tycker vi ska avvakta ett par veckor.
Jo men tjena, säga det till nojiga hönsmamman Christina. Tack men nej tack.
1177 bidde det. Som i sin tur tyckte vi skulle in till barnakuten, och på med dojjor och vantar så vart vi på väg.

Inget allvarligt. En infektion i lilla bebiskroppen med svullna lymfkörtlar. Tack och lov.
Man vill alltid tro det bästa men visst finns tankarna, tänk om?
Han satt så fint och bara stirrade med sina stora blå ögon, med dreglet hängades när hon stack honom i fingret.
Duttiga lille pojken.
Han firade med Naan, vi stora med Donken.


Pappa D har deckat med Bastian i växasängen. Leo ligger och sussar böjd som en liten ostbåge.
Och jag, ja jag sitter här och skulle kunna somna i sittade position.
Ska nog fortsätta på sagoboken jag skriver/ritar till Bastian.


Det var nog allt för mig. Nu har jag fått ventilera. Tack.

Tadaaa! Bilder igen.

Kommer fler sen. Nu ska storebror väckas, lillebror äta, och mamma fixa sig så hon kan ta en powerwalk.

Kom på att jag inte har någon bild på min header! Hur fasiken fixar man det? Jag är värdelös på sånt!
Haffar syrran sen, hon är den som kirrar dessa saker.

Ikväll är det spökafton nere i byn.
Jag minns att jag tyckte det lät för hemskt att säga "byn" förut. Jag trodde aldrig jag skulle kunna trivas i en
liten håla som denna. Men jodå serru´, det är faktiskt inte så illa pinkat.
Har man barn är det faktiskt väldigt skönt av diverse anledningar.
Är född i San Fransisco och uppvuxen i Trelleborg. Och haft liten zigenarperiod då jag flyttat runt i Skåne lite as well,
men det känns ganska färdigt med det nu. Jag gillar Svalöv.
Här finns faktiskt en del.
Jag har bott i Tjörnarp en period under högstadiet. Det ligger utanför Höör för er som ej vet.
Det var inte så mycket att hänga i granen dock. En liten lanthandel och pizzeria. Det var allt.
Men det bodde ganska många i min ålder där och vi hade skitkul ihop. Det är ett annat kapitel det.

Ja det var det om det.
Nu ska jag in och kika till Leo, han har lagt sig på mage och sussar.

I en vecka ungefär har jag mått så jädrans kass. Illamående som en rejäl baksmälla.
Jag förstår inte vad det kan vara. Om det kan vara de nya p-pillerna eller vad.
Det börjar bli lite drygt nu. Och nej, jag är inte gravid, icke sa Nicke! Men det känns bannemig som det. Usch!


Lasagnen står i ugnen, efter det ska vi ner och titta på lägenheten. Trädgård, alltså en trädgård.
Jag ska nog allt glänsa med vår trädgård för tanterna i krokarna. Haha.


Och det går fortfarande inte att lägga in bilder. Någon som vet varför?

Vi har länge varit i kö på marklägenhet, och äntligen har vår tur kommit. Imorgon blir det visning.
Det är en lite större lägenhet än den vi har, men att ha trädgård gör ju så mycket. Love it.

Lillebror är hysterisk här, hans lilla moster ha minsann tålamod må jag säga.

Att vakna mitt i natten och sen hålla sig vaken brukar ju faktiskt inte hända här hemma.
Lille Leo ligger hur piggelin som helst på täcket. Nyss hade lillebror tagit i och rullat in under soffbordet.
Lika glad var han för det, sprattlandes och smilgroparna var framme.

Ja just ja, vi var ju på bio idag, 3D. Sammy´s äventyr, den var jättebra. Kidsen satt och kände med händerna framför sig, de trodde allt de kunde röra vid filmen.
Det var första gången jag såg med 3D faktiskt. Över förväntan var det.
Nästa film att se i 3D blir Saw. Hur fräsigt kommer inte det vara. Kommer ju för in i hundan pinka i brallan.
Men vem gillar inte att skrämma upp sig själv?! :)


Nä fan. Vi ger det ett nytt försök att få somna om. Godnatt.